I början av mars beslutade Länsstyrelsen Blekinges om tillstånd för en fastighetsägare att bedriva skyddsjakt på en älgko och en kalv under hela mars månad, för att förhindra skador på tallungskog.
Vi i Föreningen Sveriges Jägare ansåg och anser att länsstyrelsens beslut var felaktigt och överklagade det till Naturvårdsverket.
Det är högst oetiskt att bedriva jakt högdräktiga älgkor i vårtid, inte minst nu när älgstammen generellt och i Blekinge är så svag.
FSJ fick avslag från Naturvårdsverket som ansåg att vår förening saknar talesätt i ärendet. Vi överklagade då beslutet till Förvaltningsrätten som med hänvisning till förvaltningslagen där slog fast att: ”Endast den som är direkt berörd av ett beslut och vars situation påverkas på ett inte obetydligt sätt har rätt att överklaga.”
Enligt förvaltningsrätten påverkar inte länsstyrelsens beslut FSJ på ett sådant sätt att vi har talerätt i frågan. Det finns inte heller några bestämmelser i jaktlag eller jaktförordning om vilken som har rätt att överklaga länsstyrelsens beslut.
Domstolen har också vägt in om vi har talerätt enligt Århuskonventionen. Det vill säga om vi har samma rätt att överklaga jaktbeslut på älg, som diverse värnarorganisationer har för att få överklaga jakt på stora rovdjur.
Även i det avseendet gick förvaltningsrätten på Naturvårdsverkets linje.
Älg omfattas inte av art- och habitatdirektivet och har därför inte tilldelats något särskilt skydd inom EU, konstaterar man. Förvaltningsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten, där det krävs prövningstillstånd för att ärendet ska tas upp.
Polisanmälan
Föreningen Sveriges Jägare har utöver detta polisanmält fastighetsägaren för anstiftan till jaktbrott.
Vi hävdar att skyddsjakt på de premisser och med det underlag som tagits fram strider mot etiska jaktprinciper och bör betraktas som jaktbrott.
Skogsägaren har dessutom undermålig skogsplanering vilket resulterat i foderbrist och genom försummelse orsakat tallbetning då inget annat foder finns att tillgå. Skogsägaren har till synes inte gjort foderproducerande åtgärder som en älg eller annat vilt skulle välja lång före tall. Därav anser vi att han inte följt jaktlagsstiftningen.
Rimligen borde skogsägaren också ha tagit reda på vilket viltslag som orsakat skadorna och vidtagit åtgärder som exempelvis DNA prov och därefter vidtagit andra åtgärder än att avliva djuren.
Älgar är svaga efter vintern och innan färska bladskott finns att tillgå. Att fälla en högdräktig älgko med i stort fullgångna foster som efter kons avlivning lever och sprattlar synes strida mot all sund jaktetik.
Sveriges älgpopulation har kraftigt minskat bl.a. på grund av hårt jakttryck. Att godkänna en skyddsjakt under tid utanför biologiska ramarna strider mot etiskt och moraliskt sunt förnuft både gällande tamdjur och vilt.
Hur går vi vidare?
För det första så får helt enkelt se vad polisanmälan utmynnar i.
För det andra vill vi utreda hur man egentligen klassas som miljöorganisation, vilket vi anser att jägarkåren är. En klassificering som miljöorganisation ger accept till exempelvis rätt att överklaga till förvaltnings- och kammarrätt.
Det verkar generellt saknas definition förutom att ett kriterium är att man har miljö som huvudspår.
Vi vill hävda att det FSJ sysslar med och viltförvaltning generellt är en miljöaspekt och av den anledningen så har vi ändrat i våra stadgar. Utan skogsplaner som har ansvar för fodertillgång – ingen biologisk mångfald.
