Naturskyddsföreningen vill svartmåla

Daniel Ekblom, Naturskyddsföreningen, hävdar i en debattartikel i DN Debatt att bildandet av Föreningen Sveriges Jägare ”påvisar behovet av en aktör med natur, forskning och evidensbaserad fakta som grund”. Vi påstås döma ut forskning och vilja ha ett maxantal på 40 vargar i Sverige. Det är fel. Men vi förstår varför Naturskyddsföreningen dagtingar med siffror och hederlighet.

Den som lyssnar på intervjun som gjordes med mig (Jaktjournalen), förstår att jag exemplifierade med en av alla de siffror som förekommit i diskussionen om antal vargar. Fyrtio vargar är alltså inget ställningstagande. Intervju blir därmed också ett exempel på vad som händer när man ”bara” litar till, eller framhåller, en viss sorts evidens. Urvalet riskerar bli skevt, slutsatserna blir därefter. Som i Naturskyddsföreningens artikel. Det är tyvärr på den nivån som diskussionen försiggår.

Vi menar däremot att utgångspunkten i varje bevaranderesonemang bör vara att utsagor från till exempel genetisk expertis väger lika tungt som fastställd kunskap om hur människors vardag påverkas av samma fenomen. Så kan man läsa EU:s Art- och habitatdirektiv, som Sverige förbundit sig följa: ”För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet”.

De vargar som lever i Sverige representerar ingen utrotningshotad art. De kan därför utmärkt väl förvaltas enligt samma strategier som vi förvaltar övriga rovdjur. Är det något som Naturskyddsföreningen borde begripa så är det just det: att en god generell förvaltning är det bästa skyddet också för en enskild art. Med en god förvaltning tryggas överlevnaden, acceptansen ökar, människor får tjäna sitt bröd ohotat eller med mycket små förluster och vi undviker jaktbrott. Siffran för gynnsam bevarandestatus för exemplet varg (d.v.s. det lägsta acceptabla antalet individer) har successivt ökat med åren och vi vet att det inte beror på en sammanvägning av kalla bevarandefakta och människors behov av trygghet och säkerhet. Det vill vi ändra på.

Föreningen Sveriges Jägare vill arbeta för att ändra den svenska beteckningen GYBS (Gynnsam bevarandestatus) till GYFS – Gynnsam förvaltningsstatus”.  En sådan förändring vore ett bra sätt också för våra myndigheter att kommunicera att man nu tar samtliga formuleringar i Art- och habitatdirektivet på allvar och att man faktiskt inser och respekterar att det finns människor vars vardag påverkas mycket negativt av alltför närgångna och farliga rovdjur.

Gemensamt för Sveriges olika jägarorganisationer är att vi alla ser naturen och dess olika arter som ingående i en helhet, eller som delar av en ekologi. I en sådan bedömning tas det också hänsyn till arten människa och hennes behov. Vi är medvetna om att avvägningarna mellan de olika behoven är svåra. Därför behövs en kompetent myndighet med goda kunskaper på området.

Föreningen Sveriges Jägare håller med Naturskyddsföreningen om att det behövs en samlad ”aktör med natur, forskning och evidensbaserad fakta som grund”. En viltmyndighet med relevant kompetens och adekvat beslutskraft skulle hjälpa oss alla, också Naturskyddsföreningen, att landa rätt i dessa svåra frågor. Kanske skulle en sådan myndighet också kunna bidra till att Sverige lever upp till sina åtaganden gentemot EU?

Thomas Ekberg

Ordförande

Föreningen Sveriges Jägare

 

Länk till debattartikeln:

https://www.dn.se/debatt/jagareforbundet-arbetar-for-jakten-men-viltet-ar-lagt-prioriterat/

 

 

Dela på FacebookShare on Facebook
Facebook